Avanai

Drops Nepal

  • 30 mars, 2017 10:21

Jag har ingen reklam på min blogg, så då kan jag själv göra reklam när jag hittat något riktigt bra. Som garnet Nepal från drops. Min favorittröja av mina hemstickade är den här tröjan som är stickad av just drops nepal:

1528571_10202328574590715_172848371_n_small2

Nu när jag har haft den några år kan jag även konstatera att den här tröjan noppar minst och håller form och färg bäst av alla mina stickade plagg! Det är bra betyg för ett garn som inte ens är särskilt dyrt.

Veckans sjalbild

  • 29 mars, 2017 09:59

Jag tröttnar aldrig på bilder av barn i bärsjal. Jag kan sitta och bildgoogla på det bara för nöjes skull, det ser så härligt ut. Och ibland ser det roligt ut, som här där jag ser ut att ha ett extra huvud snarare än ett barn i sjal:

sjalbarn

Tröjan jag har på mig är för övrigt tröjan Urd som jag bloggade om för ganska länge sedan. Det gick troll i den tröjan nästan från början. Allt blev fel. Ärmarna blev för trånga och fick göras om, nederkanten blev ful och fick göras om, när jag skulle klippa upp den (s.k. steek) för att sy dragkedja blev det också fel och tog en evighet att reparera. Och när den äntligen är klar är jag inte särskilt nöjd med den. Jag gillar färgerna och oket men den blev lite för löst stickad för min smak och passformen blev aldrig riktigt bra. Nu använder jag den när jag är hemma, i trädgården och när Vidar delar tröja med mig eftersom det inte gör något att den töjs ut. Synd på ett vackert mönster, men man kan inte lyckas varje gång!

Stickat

  • 29 mars, 2017 09:50

Sedan sist har jag blivit färdig men en tröja av restgarner. Jag gick igenom mitt garnförråd för ett tag sedan och upptäckte att jag hade enstaka nystan i olika färger av Alafoss Lopi i tillräckliga mängder för att nästan räcka till en tröja. Det var inte helt lätt att kombinera så många olika färger, men jag tycker det blev riktigt bra! Det gröna garnet i ärmarna fick jag köpa till när det inte riktigt räckte.

Mönstret kommer från boken Knitting with Icelandic Wool.

alafoss

Garnet är ett tjockt och varmt ullgarn från Island som visserligen är ganska sticksigt men som å andra sidan både motstår regn och värmer riktigt bra. En perfekt tröja för skogsäventyr (så fort jag har slutat amma…).

Jag har även stickat en tröja till Vidar. När jag hämtar och lämnar hans syskon eller är ute på andra ärenden med bil behöver han halvvarma kläder som både håller honom varm i bilen och inte överhettar honom när han sitter i bärsjalen. En varm tröja, mössa och tossor är perfekt så här års.

kofta

Mönstret är 5-timmarskoftan som en del stickare säkert känner igen. Jag har ingen bra länk, men googla på 5-timmarskoftan så hittar du den! Ett väldigt bra och enkelt mönster. Den här blev ca storlek 62 med något tjockare garn än det som rekommenderas i mönstret, så följer man originalmönstret borde det bli ca 56-60.

Det enda jag undrar över är ett hålvarv precis i nederkanten av oket. Det fanns ingen förklaring till det i mönstret. Ofta används hålvarv (hål som stickas in med jämna mellanrum över ett helt varv) som dekoration eller för att man ska trä en snodd igenom, men det stod ingenting om det här. Hur som helst blev jag väldigt nöjd med den! Garnet heter Uldgarn och jag hittade det på Netto för ett tag sedan.

Här är Vidar med tröjan på sig, där han även passar på att demonstrera den klassiska ge-mig-mat-NU!-gesten:

kofta2

Tidig hemgång, uppföljning

  • 20 mars, 2017 11:32

Jag fick förslag om att skriva en insändare till tidningen med anledning av att jag var så missnöjd med att vi skickades hem direkt efter förlossningen. Jag hade inte tänkt göra det eftersom det värsta jag vet är att sticka ut hakan och stå i centrum. Men i slutet av förra veckan hade Göteborgsposten först en artikel om en kvinna som haft en liknande upplevelse och sedan ett uttalande från Sahlgrenska sjukhuset där de påstår att tidig hemgång är ”ett erbjudande” till kvinnorna och ett ”fritt val”. De har ju även tidigare sagt att ingen tvingas hem om det inte känns bra, men det är ju också bara hittepå.

Jag blev så vansinnigt arg! Hur vågar de påstå att det är frivilligt när det inte är det?? Jag tycker påtvingad tidig hemgång är en skitdålig idé, men ska man tillämpa det kan man väl i alla fall stå för det?? Jag förstår mycket väl att de behöver spara pengar och att dra in på BB-platser är ett sätt att göra det, men visa lite jävla ryggrad och säg det då.

Så jag skrev faktiskt mitt livs första insändare till en tidning, och den blev publicerad! Jag tänker inte publicera den här, för det står ingenting som jag inte redan har skrivit i detta eller det föregående inlägget om det här ämnet. Jag tror inte heller att något kommer att ändras i och med det här, men jag hoppas att uppmärksamheten (jag var inte den enda som reagerade) i alla fall kan få sjukhuset att stå för sina handlingar och sluta ljuga för att framstå i ett bättre ljus!

Opicknick

  • 20 mars, 2017 11:03

Vi har en sjö med en fin picknickplats med eldstad och vindskydd ca 3 km bort. I fredags var båda barnen hemma och det var fint väder, jag hade vårkänslor och ville ut, så jag föreslog för barnen att vi skulle gå till sjön och grilla korv. De är väldigt snälla barn så de gick med på det och vi packade mat, ved och bebissaker i ryggsäckar (barnen bar det de orkade), satte Vidar i bärsjalen och gav oss iväg.

Vägen dit går genom jättefin skog och är väldigt vacker vandring om än lite blöt här och där.

Utflykt Vidar Vilda

Vi tog rast efter halva vägen och åt chips, vilket är standard på våra utflykter.

Rast Rast3 Rast2

Det kanske var lite lite överambitiöst att gå på utflykt med tre små barn i mitten av mars. När vi kom fram till sjön blåste det rejält och var ganska kallt. Jag försökte tända en eld att grilla korv över men det är fan omöjligt att få igång en brasa en fuktig blåsig dag med bebis i bärsjal. Under tiden jag försökte fick barnen springa runt och jaga vantar, väskor, kex och annat som blåste omkring. Sedan stoppade Björn händerna i sjön, upptäckte att en sjö i mars är svinkall och blev ledsen för att han frös.

Till slut gav vi upp och gick hem. Det blev ingen picknick, men däremot en till chipsrast på väg hem då barnen passade på att äta lite kall korv och Vidar fick mjölk. Jag tyckte det var ett rätt kul äventyr trots allt, men barnen förkunnade att de aldrig mer tänker gå på picknick när det är blåsigt och kallt.

Vidar var däremot nöjd. Han satt varm och skyddad i sjalen och sov gott hela vägen. Han var dessutom den enda som fick varm mat.

Jag väntar några veckor tills de har glömt bort allt det här och då kan jag lura med dem på utflykt igen. Fast då ska vi ha färdig mat med oss, eller ta med pappan som är mycket bättre på att tända brasor.

Dagens outfit

  • 6 mars, 2017 10:35
  • Utmattad blick
  • Ovårdat hår
  • Bärsjal
  • 4-veckors bebis
  • Lånad amningstop med svag doft av sur mjölk

outfit

Ett stort tack till fotograf Vilda som tog bilden precis när jag gjorde min vackraste min.

Vårtecken

  • 5 mars, 2017 04:04

I fredags var jag så trött på att bara sitta hemma med barnen att jag tvingade med dem ut på långpromenad. Eftersom Vilda haft vattkoppor och Björn varit hemma för ont i magen tog vi med oss vagnen som avlastning om de blev för trötta. Med Pokemon Go som lockbete gav vi oss ut på en runda på nästan 5 km och det var jättehärligt! Vi såg snödroppar i grannens trädgård:

snowdrops

Och gäss på en av åkrarna:

geese

Barnen turades snällt om både med att jaga Pokemon och att sitta i vagnen. Mot slutet satt Vilda i vagnen och Björn körde (= sprang som en galning och körde nästan ner henne i diket). Vidar sov som en stock i bärsjalen hela vägen förutom när han vaknade till en kort stund för en amningspaus:

amning

 

Notera även Vildas leriga stenar som hon är väldigt stolt över.

Vi såg till och med några gröna grässtrån som stack upp mellan fjolårslöven. Kanske det blir vår i år också?

En månad

  • 5 mars, 2017 03:56

I onsdags fyllde Vidar en månad. Det är helt sjukt hur fort tiden går! När jag var gravid släpade sig dagarna fram men nu vet jag inte var de tar vägen.

Den senaste veckan har varit en riktig mardröm, men inte på grund av Vidar. Vilda har haft vattkoppor och det har varit så fruktansvärt synd om henne. Hon fick massor med koppor som kliade något otroligt. Hon skrek, grät och klagade nästan oavbrutet i tre dygn, och ingen av oss fick sova särskilt mycket. Det är hemskt att höra sitt barn plågas och inte kunna göra något! Vi provade alla möjliga huskurer och olika salvor, inklusive en svindyr salva som skulle vara just för vattkoppor, men ingenting hjälpte.

Nu har det äntligen gått över men när Vidar blir lite större ska vi nog överväga att vaccinera honom. Jag har alltid tänkt att vattkoppor är en harmlös sjukdom som det är bra att få överstökat och att vaccinering är onödigt, men efter den här pärsen med Vilda har jag ändrat mig. Tack och lov är vattkoppor ingen farlig sjukdom för i övrigt friska barn, men hade jag vetat hur plågsamt det skulle bli för henne  hade jag vaccinerat henne för länge sedan.

Vidar har inte blivit smittad och är fortfarande en nöjd och lättskött bebis, även om han börjar bli lite grinig på kvällarna. Han blev även lite orolig när Vilda var så ledsen och högljudd, sov sämre och vaknade till när hon skrek. Hoppas det blir lugnare nu och att alla håller sig friska ett tag!

vidar vidar2

Tidig hemgång

  • 2 mars, 2017 10:39

Jag kommer eventuellt (om det känns bra) att skriva ett inlägg om min förlossning, men i väntan på det vill jag säga något om tidig hemgång. Vi var nämligen några av de första som drabbades när förlossningsavdelningarna i Göteborgsregionen (Östra och Mölndal) införde obligatorisk tidig hemgång för friska omföderskor. Vidar är född 1 februari och de nya reglerna började gälla 30 januari.

Tidig hemgång innebär att omföderskor som är friska och har fött ett friskt barn ska skickas hem från förlossningen 6-8 timmar efter att barnet fötts. Man hinner inte ens in och säga hej på BB, utan ligger kvar i förlossningsrummet tills det är dags att åka hem. Då har barnet undersökts av en läkare men måste in till sjukhuset för en ny undersökning två dagar senare.

Jag hade varit lite orolig innan förlossningen för att vi skulle bli tvungna att åka hem tidigt. Vi bor ändå lite avsides, längst ut på en grusväg i skogen där inte alla hittar rätt vid första försöket. Tänk om något händer med barnet och ambulansen inte hittar fram? Eller om det är något vi undrar över eller är oroliga för; ska vi sätta nyfödd bebis och blödande nyförlöst mamma i en kall bil och åka in till sjukhuset?

När Vidar väl var född visade sig att det var mycket värre för mig än för honom. Han var frisk och rosig och ammade nästan genast, så jag var aldrig orolig för honom. Jag var däremot var fullständigt utmattad och när jag försökte resa mig snurrade hela rummet. Det var inte lätt att stå och vänta medan barnläkaren undersökte Vidar (varför har de inga stolar i det rummet???) Jag hade järnbrist under graviditeten som var svår att rå på trots mängder av järntabletter, och det blev inte bättre efter förlossningen eftersom jag dessutom blödde lite mer den här gången. Det var fruktansvärt att behöva stappla ut till bilen, yr matt och ont överallt. 6 timmar efter en tuff förlossning är man inte särskilt kaxig.

Det har varit en del ståhej i tidningarna om det här. Där har de lovat att ingen ska skickas hem om det inte känns bra, men det visade sig vara ren och skär lögn. Det var ingen som frågade oss om det kändes bra, eller ens frågade hur jag mådde. När jag klagade över yrsel fick jag råd om järnrik kost och järntabletter, för jag hade inte blött tillräckligt många ml för att få stanna. Men jag måste vara tydlig med att personalen inte ställde sig bakom det här. Barnmorskan som skickade hem oss bad om ursäkt och sa att om hon hade fått bestämma hade vi fått vara kvar över natten.

Väl hemma var det visserligen skönt att vara hemma, men det hade varit bra med en natt på BB. Få vila, sova i kapp lite, amma, få mat serverad och bara koppla bort vardagslivet en liten stund innan man ska hem och ta hand om hem och storasyskon. Vidar är född tidigt på morgonen, och vi var hemma igen precis efter lunch, hyfsat omtumlade trots att vi har två barn sedan innan. En förlossning är inte bara att föda barn, även om det är stort nog, det är också början på ett föräldraskap och både mamma och partner är rejält sköra i början. Jag är glad att förstföderskor får stanna på BB, för de behöver det bättre, men det är skandal att man ska skickas hem i det skick jag befann mig i. Jag är 100 % övertygad om att om män gick igenom något som liknade en förlossning skulle de aldrig skickas hem så tidigt. Aldrig!

Morgonpromenad

  • 22 februari, 2017 08:28

På tal om det njutbara i föräldraledigheten; igår när jag hade lämnat de stora barnen hade solen precis gått upp och det såg så fint ut över sjön som ligger nära förskolan. Eftersom jag inte hade något bättre för mig parkerade jag bilen och gick en promenad en bit runt sjön. Jag kom inte hela vägen runt, för så stark är jag inte (vilket gör mig ganska otålig och jag måste hela tiden påminna mig själv om att det bara gått tre veckor sedan jag födde barn), men någon kilometer blev det i alla fall.

IMG_4863

IMG_4865