Avanai

Morgonpromenad

  • 22 februari, 2017 08:28

På tal om det njutbara i föräldraledigheten; igår när jag hade lämnat de stora barnen hade solen precis gått upp och det såg så fint ut över sjön som ligger nära förskolan. Eftersom jag inte hade något bättre för mig parkerade jag bilen och gick en promenad en bit runt sjön. Jag kom inte hela vägen runt, för så stark är jag inte (vilket gör mig ganska otålig och jag måste hela tiden påminna mig själv om att det bara gått tre veckor sedan jag födde barn), men någon kilometer blev det i alla fall.

IMG_4863

IMG_4865

Tre veckor

  • 22 februari, 2017 08:27

IMG_4835

Vidar blir tre veckor idag och än så länge tycker jag det går över förväntan. Bebistiden är inte min favoritdel av föräldraskapet. Visst är han jättesöt och mjuk och underbar och luktar gott, men han är också ganska tråkig och jobbig. Gör ju inget annat än äter och sover, vägrar ligga själv så jag får bära runt på honom hela dagarna och väcker mig på nätterna. Stora barn är så mycket roligare!

Men det var jag beredd på. Det är ju inte min första rodeo det här. Jag vet att bebisar är jobbiga och tråkiga och att gå hemma och passa barn inte är det roligaste jag vet. Jag tror att realistiska förväntningar är tlll stor hjälp, och att våga erkänna för sig själv och andra att visst, babylyckan finns här, men absolut inte hela tiden. Och jag har för länge sedan kommit förbi det stadiet då sådana känslor kunde väcka skam eller oro eller få mig att känna mig som en dålig mamma. Jag är ingen bebisperson och så är det inte mer med det.

Innan jag slutade jobba fick jag hela tiden frågan hur det skulle kännas att gå på föräldraledighet, och jag svarade ärligt att det kändes lite splittrat. Å ena sidan skulle det bli skönt att ta det lugnare och jag längtade efter bebisen, men å andra sidan är det rätt tråkigt att vara föräldraledig och jag skulle sakna jobbet. Det utlöste nästan utan undantag övertalningskampanjer om att jag måste glömma jobbet och njuuuuuta av föräldraledigheten för det är sååå underbart och mysigt på alla sätt och vis och karriären finns ju kvar efteråt. Jag undrar varför folk frågar hur det känns om de inte vill höra svaret utan måste ersätta det med sitt eget?

Hur som helst, jag vet vad jag tycker om att vara föräldraledig, och jag tror att när jag tillåter mig själv att ha blandade känslor och sakna jobbet blir det faktiskt lättare att njuta av det som är njutbart. Som de här underbara syskonen till exempel:

IMG_4855 IMG_4856

Mössa

  • 14 februari, 2017 03:37

Den här mössan blev klar igår. Den är stickad enligt Järbos mönster 7-18 men jag har lagt till garnbollen själv. Garnet heter Onion och består av ull och nässla (!). Den kombinationen låter rätt sticksig men det är jättemjukt och har en väldigt fin glans. Jag skulle vilja ha det i fler färger, och eftersom Vilda alltid lånar och slarvar bort mina mössor kan jag aldrig få för många.

mossa

mossa2

Sjalbarn nr 3

  • 14 februari, 2017 03:31

Den som läst bloggen tidigare vet att jag älskar bärsjalar och selar lika mycket som jag avskyr barnvagnar, så även barn nr 3 får helt enkelt finna sig i att bli ett sjalbarn han också.

Jag har två trikåsjalar, en Moby wrap som jag älskar och en Minimundus som jag inte gillar lika mycket. Minimundussjalen är mer slapp i tyget och ger inte samma stöd som Mobyn. Tyvärr kan jag inte hitta Mobyn hur mycket jag än letar, så antingen har jag lagt den på ett riktigt smart ställe eller så är den utlånad och jag har glömt till vem. Som tur är har jag fått låna en annan trikåsjal från Syrran.

Jag funderade på att köpa en ny Moby, men Vidar är så tung redan nu så jag tror inte han kommer kunna ha trikåsjal speciellt länge ändå. Jag har gott om olika sjalar att testa sedan när han blir för tung. Vi har redan testat ringsjalen lite grann och den verkar han gilla. Nackdelen är att den inte ger så mycket stöd så jag måste hålla en hand om honom hela tiden. Fördelen är ju att det går väldigt mycket snabbare och lättare att sätta upp honom i den än i trikåsjalen.

sjalbarn

Vidar i Minimundussjalen. Det ser bra ut men stödet för huvudet glider undan så jag måste ha koll på honom hela tiden.

600 g mjölk

  • 13 februari, 2017 03:21

Vi var på Vidars (som Pytte heter numera) första BVC-besök i fredags. Sedan återbesöket på sjukhuset för PKU-test och allt det där exakt en vecka tidigare hade han gått upp 600 gram. 600! Jag har ju märkt att han ätit bra och blivit både tyngre och tjockare, men så mycket trodde jag inte att han hade gått upp.

Jag kan inte låta bli att känna en viss stolthet över att min kropp och min mjölk har bidragit till det, fast jag vet att jag inte har någon som helst rätt till det. Det är ingenting jag har gjort rätt eller fel, det är bara tur. Tur att mjölken rinner till och tur att han vill och kan suga och har lyckats lära sig rätt teknik. Efter att ha haft folk i min närhet som haft problem med amningen är jag ännu mer medveten om hur lite det är min förtjänst. Även om jag har varit ihärdig och kämpat med såriga bröstvårtor så har jag inte varit hälften så ihärdig som den som verkligen måste jobba för att få en krånglande amning att fungera, så jag fokuserar på att vara tacksam istället för att amningen fungerar och min lilla pojke växer.

Annars känns det lite märkligt att gå på BVC med en liten bebis igen. Det var nästan 5 år sedan sist och jag har glömt en del även om det mesta är välbekant. BVC-sköterskan gick på samma linje och behandlade mig som ett mellanting mellan nybliven och erfaren förälder med en del förmaningar om självklarheter och en del ”men det där vet du ju redan”.

Drakmössa

  • 12 februari, 2017 11:59

Drakmössan jag började på häromdagen är klar och blev så här:

drake

Mönstret är från boken Monsterstickat för små monster och garnet är ett akrylgarn som jag tror heter Helen. Jag måste varna för att mönstren i den här boken är SMÅ i storlekarna! Jag har stickat två mössor som blivit alldeles för små trots att stickfastheten har stämt precis. Den här har jag stickat i storlek 12-24 månader trots att den är till en 6-månaders bebis. Hoppas den passar!

Lillebror

  • 9 februari, 2017 07:58

Två dagar efter BF kom han till slut, en rejäl pojke på 3970 g och 50 cm. Förlossningen gick snabbt men var den jobbigaste av dem alla tre. Mer om det blir det nog i ett eget inlägg. Men ut kom han i alla fall, och vilken lättnad och lycka det var att få upp honom på bröstet och inse att det äntligen är över. Ingen mer graviditet, ingen mer förlossning, nu är vår bebis äntligen här!

Pytte1

Nu har han hunnit bli en vecka gammal och vi har nästan bestämt oss för ett namn till honom. Det har varit svårare än för de andra och vi har grubblat mycket och letat i otaliga listor. Vi ska fundera någon dag till men sedan vill vi ha det bestämt så att han kan skrivas in vid namn på BVC, vi kan ansöka om barnbidrag och andra formaliteter. Dessutom är det ju trevligt om bebisen heter något, även om arbetsnamnet Pytte duger bra ett tag.

Pytte4Pytte3

Så här ser han ut efter en vecka. Vilken skillnad! Amningen gör ganska ont än så länge (jag får honom inte riktigt att gapa tillräckligt stort och det underlättar ju inte) men annars fungerar den bra och han äter som en häst. Imorgon är första BVC-besöket och det ska bli spännande att få veta hur mycket han har gått upp!

Någon syskonsvartsjuka har vi inte märkt av än så länge. Björn har sagt några gånger att han saknar mig och önskar att jag kunde tillbringa mer tid med honom, och Vilda saknar att klappa på gravidmagen, men ingen av dem har visat ett spår av irritation mot sin lillebror. Istället överröser de honom med beröm, kärleksförklaringar och ömma klappar. Och börjar han leta efter bröstet och jag inte är där direkt ropar de att bebisen är törstig och jag måste komma genast! Vilda är med på alla blöjbyten, hjälper till att sätta på blöjan och knäpper knappar i kläderna. Hon vill gärna sitta i soffan med honom i famnen och han verkar gilla att ligga hos henne både när han sover och när han är vaken.

Pytte2

Nystickat

  • 30 januari, 2017 12:04

Jag har massor med färdigstickat sedan sist som jag inte orkat fota och lägga upp, men här kommer i alla fall en del av den senaste skörden. Man hinner sticka mycket när man går hemma och väntar på bebis!

vantar

Först och främst ett par ljust gråblå tovade vantar som ska till webshoppen så småningom fast jag kommer inte lägga upp dem nu. Det är nämligen en del förändringar planerade för shoppen, bl a en flytt till Etsy, men eftersom jag ska föda barn vilken dag som helst nu får det vänta lite. Men om du är sugen på att köpa något ligger shoppen fortfarande uppe och det går alltid bra att maila och fråga om du ser något här i bloggen du vill köpa. Mailadressen är avanai@gmail.com.

sockar

Raggsockar av restgarn. Garnet är Novitas 7 bröder och designen är min egen. Hälen kallas för förstärkt häl men om den är mer hållbar än andra vet jag inte än. Snygg är den i alla fall! Något krångligare att sticka än den fleegle heel jag brukar använda, eftersom man varvar lyfta och stickade maskor efter ett bestämt mönster som jag har svårt att komma ihåg.

gris

Vilda hittade den här mössan i en bok från biblioteket och tjatade på mig tills jag stickade den åt henne. Den har även matchande strumpor och vantar som ska se ut som klövar. Vantarna fanns det också mönster på i boken men strumporna fick jag improvisera efter ungefär samma princip. Även här är garnet Novitas 7 bröder, 75 % ull och 25 % syntet. De har det här garnet på Rusta som ligger nära oss, så det blir en hel del stickat av det…

Boken som mönstret kommer ifrån heter Monsterstickat för små monster och är skriven av Nuriya Khegay. Jag kan verkligen rekommendera den om man vill sticka söta saker åt småbarn, det finns hur mycket som helst!

dress

Den här klänningen är till Vilda och är stickad av ett garn jag hittade på Gekås för evigheter sedan. Jag tror att det är en blandning av ull och syntet. Grundmönstret till klänningen kommer från min favoritbok; Knitting with Icelandic Wool som jag köpte på Island för några år sedan. Jag älskar islandsstickning även om jag plockat bort den typiska flerfärgsstickningen i just den här modellen. Jag har istället lagt till ett flätmönster för att den ska se lite mer spännande ut.

hat

Den här mössan är också baserad på ett isländskt mönster men stjärnmönstret har jag ritat själv. Jag älskar färgerna och tycker att den blev jättefin, men tyvärr ser den inte klok ut när man sätter på sig den. Formen blev för rund och den ser ut som en hjälm. Jag stickade den åt mig själv men kommer nog att sätta i ett foder och ge den till Vilda som inte är lika kräsen (eller klär bättre i hjälm). Garnet heter Soya och är en blandning av ull och sojafiber. Det är alldeles himmelskt mjukt och färgerna är underbara men tyvärr noppar det en del. Kanske inte helt överraskande eftersom jag köpt det billigt på Netto.

På stickorna just nu finns en drakmössa från samma bok som grismössan kommer ifrån. Den ska min systerson få om den blir bra. Jag har precis repat upp en huva/liten cape till mig själv efter mönstret Scarlet Capelet på Ravelry eftersom jag inte tyckte den blev bra. Formen på huvan blev inte så snygg som på bilderna, och när jag skulle öka för axlarna blev det alldeles fel med antalet maskor och jag orkade inte försöka reda upp det och göra om. Jag vill fortfarande sticka något liknande, men måste hitta ett annat mönster.

Förlossningspodden

  • 30 januari, 2017 08:11

Efter tips från en kollega har jag börjat lyssna på Förlossningspodden, och herregud vad bra den är! Jag var inte så intresserad först för jag har ju fött två barn redan, det har gått bra och jag är inte förlossningsrädd, så vad skulle den kunna ge? Men oj vad fel jag hade! Varenda avsnitt är superintressant, oavsett om jag kan relatera till deras berättelser eller inte. Det finns verkligen ett behov av att prata om förlossningar, oavsett om man inväntar första gången eller har flera bakom sig. Även en lätt förlossning är ju en enorm händelse i livet som inte liknar något annat man kan vara med om.

Jag har haft lite svårt att ta till mig den här graviditeten jämfört med de andra två. Den kom vid en tid i livet då det hänt mycket annat de senaste åren, från jobbtrassel och stressproblem till utbyggnad av huset. Utöver det fortsätter ju den vanliga vardagen med två barn och allt som ska göras varje dag. Det fanns helt enkelt inte ork till en graviditet också, och jag tror att det är därför jag dels har mått mer illa den här gången (inkl sjukhusvård för uttorkning, något jag har sluppit med de andra barnen) och dels varit mycket tröttare och på sämre humör.

Det har lett till att jag antingen har fokuserat på hur jobbigt det är att vara gravid, eller försökt att inte tänka på det alls. Det är inte förrän jag började lyssna på Förlossningspodden den sista månaden eller så som jag äntligen har kunnat landa i att vara gravid, acceptera det jobbiga utan att kämpa emot, och börja känna att det är verkligt att det faktiskt ska komma ett barn till. Jag har också haft svårt att förbereda mig på förlossningen eftersom det är motigt att träna avslappning och andningstekniker när man helst bara vill gömma sig och låtsas att det inte alls kommer bli någon förlossning, och har oroat mig lite för hur det ska gå. Men efter alla timmar med Emmas lugna röst i öronen och alla hennes fantastiska gäster känner jag mig hur taggad som helst nu.

Förlossningspodden har paus just nu men det finns massor av avsnitt att avnjuta på hemsidan eller i valfri podspelare! Jag rekommenderar den verkligen!

BF

  • 30 januari, 2017 07:59

unnamed

Idag är det äntligen BF för barn nummer tre, eller Pytte som barnen har döpt den till. Jag hade nog väntat mig att det skulle kännas mer som en milstolpe än det faktiskt gör. Den här graviditeten har varit tung och jobbig och det känns som om jag har varit gravid i tre år. Så den där känslan man kan få när man går över tiden, att det är de längsta och segaste dagarna i ens liv, så har det redan känts i flera månader. Det är faktiskt lättare nu när det är så nära. Jag VET att jag får träffa min bebis inom de närmsta veckorna istället för att behöva vänta i månader. Jag försöker ta det med ro, tänka på annat, svara artigt på alla frågor om bebisen har kommit än (nej jag har inte fött i hemlighet, jag kommer att berätta när det väl händer) eller om jag har några ”känningar” (vad är det?) och framför allt hantera barnens otålighet.

Björn tycker det är segt att livet står på paus nu, det är så mycket vi inte gör eftersom jag antingen inte orkar eller vi vill vara beredda när det väl sätter igång, och jag förstår mycket väl att det är trist för en 7-åring som börjar få ett eget liv. Vilda är nog mer otålig att få träffa Pytte än vad jag är. Hon vill klappa magen precis hela tiden, pratar med den och och räknar dagarna. Jag har förklarat vad BF innebär, att det bara är en uppskattning och att vi inte vet när bebisen faktiskt kommer, och det verkar hon förstå. Vi har även pratat lite om att det får gå högst två veckor efter BF och lite om igångsättning så att hon ska få ett sistadatum att se fram emot och få veta att hon inte måste vänta hur länge som helst.

Kanske kan det här vara ett bra tillfälle att sparka liv i bloggen igen? Jag har inte haft lust att blogga på evigheter, men just nu har jag inte så mycket annat att göra!