Avanai

Hjälp i systugan

  • 15 juni, 2017 09:00

Jag har börjat sy lite igen, med betoning på lite. Vidar ska absolut vara med, och går bara med på att ligga på golvet en liten stund. Sedan ska han sitta i knät, luta sig fram och undersöka allting, och skyffla in så mycket tyg han kan få tag på i munnen så fort han kan. När han har gjort det en stund tröttnar han och vill äta eller sova, så det är inte mycket som blir sytt.

Igår fick jag oväntad hjälp när Vilda dök upp. Hon hade fått order av pappan om att städa sitt rum och försökte smita från det genom att hälsa på mig i systugan utan att pappa såg. Hon och Vidar gick igenom lådan med sytråd och höll varandra sysselsatta en bra stund!

vit

”Titta, Vidar, vit tråd! Kan du säga vit?”

Elmia Wood

  • 13 juni, 2017 10:00

Var fjärde år går en gigantisk skogsbruksmässa av stapeln utanför Jönköping och eftersom vi äger en liten bit skog och FÖ är väldigt intresserad brukar vi åka på det. Så också i år, trots att väderrapporten utlovade regn. Vi beväpnade oss med regnkläder (men glömde paraplyer och varma tröjor) och varm korv i termos som för övrigt är min nya favoritpicknickmat. Hur bekvämt som helst att plocka upp färdig varm mat ur termosen; något som barnen gillar dessutom! Vattenmelon och kanske lite kakor till efterrätt och mackor till fika. Kaffe/te-vatten i en termos och så är alla nöjda. Nu när vår ekonomi vrider sig i plågor har vi blivit riktigt bra på medhavd mat.

pinnar

Vilda inledde med att samla träbitar i en tygkasse som hon fick när vi gick in. Till slut hade hon så många träbitar att hon hade svårt att gå, så då fick vi flytta över kassen till barnvagnen som vi hade med oss som lastdjur.

barn i regn

Det regnade i stort sett hela förmiddagen. Jag är så tacksam för mina tuffa barn som oftast är glada och hänger med på allt vi utsätter dem för! Men till slut var vi allihop ganska trötta och kalla. Här kommer lite gratisreklam, för vi hittade nämligen maskintillverkaren Ponsses enorma tält precis när vi behövde det som bäst. De inte bara bjöd på tak över huvudet en stund, utan hade även en lekhörna till barnen, gratis fika och gav barnen varsin buff som vi kunde värma upp en frusen Vilda med. Om jag någonsin skulle få för mig att köpa en gigantisk skogsmaskin, blir det en Ponsse och ingenting annat!

vilda2 bjornglad bebis

Rast i Ponsses tält. Det fanns till och med en ostörd vrå av golvet i barnhörnan där vi kunde byta blöja.

Vid lunchtid passade vi på när regnet höll upp en stund och satte oss i en skogsglänta och packade upp maten. Det droppade lite från träden, annars höll vi oss hyfsat torra. Efter lunch blev vädret bättre, och vi fick till och med lite sol till och från. Dagens andra höjdpunkt förtjänar också lite gratisreklam eftersom virkesbolaget Södra hade gjort i ordning ett stort område med barnaktiviteter. Barnen fick göra knappar, gå tipspromenad, fick små presenter och fick prova på ett spel som Södra har tagit fram. Deras utställning var såvitt jag kunde se det enda som hade riktiga barnaktiviteter, men det är kanske inte så konstigt på en mässa som i huvudsak riktar sig till gubbar. Jag och barnen var i minoritet kan man säga.

Men barn är bra på att hitta sysselsättning ändå; t ex stapla ved, klättra på traktordäck och skamlöst tigga godis av utställarna.

stapla2 stapla1vilda

sjal
V
eckans sjalbild, fast min selfiekamera har nåt fel på ljusinställningen som jag inte är tillräckligt motiverad för att göra något åt. Vidar var förvånansvärt nöjd med att sitta i sjalen hela dagen, sov mest och tittade fram då och då för att äta eller beundra utsikten. Jag hade däremot hyfsat ont i ryggen efteråt. Han börjar verkligen bli för tung för att bära på magen nu, men ska man bära länge blir han ledsen om han sitter på ryggen.

Det fanns hur som helst mycket att titta på, särskilt om man är road av stora maskiner (flistuggen modell jättelastbil som mal ner flera hela trädstammar på några sekunder är faktiskt riktigt häftig), men det märkligaste vi såg var nog det här bordet:

onda bordet

Om man verkligen avskyr sig själv och alla man känner kan man skaffa ett sånt här. Det är tillverkat i samma material som industritrappor och är därmed omöjligt att sitta på samt ställa något på. Vi har en trappa hemma i samma material, som de förra ägarna satte in för att den är snygg. Det är den, men det gör ont att gå i den!

Efter 7 timmar, över 13 kilometers traskande, 6 ballonger, 4 gratiskepsar, ganska många träbitar, ännu mer godis och en hel del lera var det dags att åka hem. Åkern som användes som parkeringsplats var så sönderkörd i regnet att vi fick köra slalom mellan parkerade bilar för att försöka hitta mark som inte var lervälling. Tack och lov lyckades vi (tack fyrhjulsdrift!) men många andra körde fast och fick bogseras med traktor till fastare underlag.

Om 4 år är det dags igen, men som tur är kör de en mindre variant också och det är bara 2 år kvar till den.

 

4 månader

  • 13 juni, 2017 09:25

Vidar är lite drygt 4 månader nu och allt går bra förutom att vi har lite problem med amningen. Han har plötsligt blivit så otålig och vill inte vänta tills utdrivningsreflexen kommer igång och mjölken rinner till. Istället släpper han och börjar skrika och streta emot och det kan vara jättesvårt att få honom att ta tag igen. Det är sjukt stressande för mig, särskilt om jag försöker göra något annat samtidigt, och då tar ju mjölken ännu längre tid på sig. Det kan hjälpa att distrahera honom med olika amningsställningar, klappa honom i rumpan eller gå omkring och amma tills mjölken kommer och han lugnar ner sig. Jag har för mig att de andra barnen också var krångliga runt 4 månader, så förhoppningsvis är det en övergående fas.

Annars är han fortfarande en väldigt lättskött bebis som är glad och nöjd för det mesta och sover mycket, fast dagtid bara i famn eller sjal. På kvällarna däremot går det ofta att natta honom i sängen och låta honom ligga kvar där ensam tills vi går och lägger oss. Det är en lyx vi inte har haft med hans syskon förrän de varit betydligt äldre.

Förlossningsberättelse

  • 30 maj, 2017 01:29

Jag har dragit mig för att skriva om när Vidar föddes eftersom jag var väldigt besviken på hur det blev, men tack vare att Förlossningspodden startade upp igen har jag kunnat bearbeta det och få tillbaka självförtroendet. Inlägget är rätt långt så jag lägger det efter ett hopp. Men var inte rädda för att läsa om ni är intresserade. Det var en helt normal förlossning, det blev bara inte som jag hade tänkt mig.

Liten poncho

  • 24 maj, 2017 07:23

Det har varit lite hektiskt de senaste veckorna först med Vidars dop i början på maj och sedan med att försöka få så mycket gjort i grönsakslandet som möjligt innan det är för sent. Det är inte lätt att hinna gräva, rensa och plantera med en bebis som vill vara i famnen jämt. Till nöds går det att gräva lite med honom på ryggen, men mina knän gillar inte det något vidare så jag försöker passa på när han sover i bilstolen eller går med på att sitta i vagnen eller ligga på en filt på marken. Det blir kort men intensivt!

Då är det lättare att sticka! Jag har stickat den här ponchon åt Vilda ur boken Sticka för de små som jag hittade på biblioteket. Fantastisk bok med jättefina mönster till både vuxna och barn trots titeln. Vilda blev jätteglad!

poncho

Den var förvånansvärt lättstickad trots att man var tvungen att plocka upp massor med maskor, men jag blev rätt trött på den rosa färgen efter ett tag. Rosa är inte min favoritfärg.

Garnet är faktiskt inte ett utan tre olika restgarner. Novitas 7 bröder (ull/syntet), ett akrylgarn som heter Holly och ett baby merino garn som var så tunnt att jag var tvungen att sticka med dubbelt garn. Men det blev faktiskt riktigt bra! Knapparna minns jag inte var de kommer ifrån; jag fick dem på köpet när jag köpte något annat.

Eftersom föräldrapenningen inte tillåter några utsvävningar försöker jag sticka upp mitt garnförråd nu. Det är roligare än man kan tro eftersom jag är tvungen att tänka efter och vara lite smart när jag försöker hitta garn som matchar det jag vill sticka. Tyvärr blir det inga större projekt, för jag har inget garn i tillräckliga mängder för t ex en vuxentröja. Men det finns mycket annat man kan sticka!

poncho2

 

Koftan har hittat hem

  • 14 april, 2017 05:34

Jag stickade en baby/småbarnskofta för flera år sedan, bara för skojs skull. Jag hade ett garn jag gillade men som jag inte visste vad jag skulle göra av, och testade att använda det till ett mönster som egentligen krävde ett mycket tunnare garn och smalare stickor. Storleken blir ju betydligt större då, och när den var klar var den för stor för Björn som då bara var några år gammal. Jag lade undan den för att kanske sälja eller ge bort den senare.

kofta2

Igår hittade jag den när jag städade i systugan. Vilda var med och fick prova den, och den passar perfekt!

kofta

Garnet är Red Heart Soft (100% akryl). Jag gillar inte akrylgarner så mycket generellt men just det här är fantastiskt fint. Jag köpte det på Gekås för åratal sedan. Det är väldigt mjukt och har en fin glans och passar perfekt till barnkläder. Jag googlade lite nu för att se var man kan köpa mer, men det verkar vara svårt att hitta i Sverige.

Mönstret har jag tyvärr glömt vilket det var. Eventuellt har jag utgått från ett mönster och sedan ändrat; jag har ett vagt minne av att jag improviserade lite med spetsmönstret.

Glad påsk!

  • 13 april, 2017 05:29

önskar vi, hönorna och påskmonstret!

glad

Veckans sjalbild

  • 12 april, 2017 09:02

När Björn och Vilda var ca 3-4 månader började det bli dags att lägga undan trikåsjalen och börja med något lite stadigare. En trikåsjal ska ju ge efter lite, och det blir inte så bra med ett större och tyngre barn som gärna lutar sig ut för att se sig omkring.

Vidar är två månader nu och det går knappt att ha trikåsjalen längre. Han är så stor och tung att han hamnar snett så fort han lutar sig åt sidan det minsta.

sjal

Det är lite synd, för det är smidigt och bekvämt att bära i trikåsjal när de är för små för att man ska kunna sätta ner dem eller ta dem på ryggen. Nu har jag börjat varva med både vävd långsjal (likadan som trikåsjalen men i ett icke-stretchigt tyg) och mei-tai.

meitai

Den här mei-taien är hemmasydd och jag har köpt den begagnad från en kompis. Den är lite krångligare än trikåsjalen eftersom man måste knyta och knyta upp varje gång ungen ska i eller ur till skillnad från trikåsjalen. Lite bökigt när man ska på ärenden med bilen och det blir mycket upp och ner. Men å andra sidan är den väldigt bekväm att bära i, stark och rejäl och barnet sitter bra.

Just den här sjalen har även ett starkt affektionsvärde eftersom kompisen som sydde den inte bara introducerade mig till den underbara sjalvärlden utan även var ett ovärderligt stöd när Björn var liten och jag var omtumlad nybörjarförälder. Den har använts flitigt till de två äldre barnen, särskilt innan vi skaffade sele, och kan bäras både på magen, sidan/höften och ryggen. Snabb och smidig att knyta och tar nästan ingen plats när man viker ihop den, vilket är en fördel jämfört med sele om man ska ut och resa, vill ha med sig ett bra bärverktyg men har ont om plats.

Påskmonstret

  • 11 april, 2017 09:01

Jag och Vilda har pysslat en påskkanin av hemmagjorda garnbollar. Förlagan (från 101ideer.se) såg ut så här:

kanin

Hur söt som helst! Vår kanin ser ut så här:

monster

Det är inte en kanin, det är ett monster.

Precis som du

  • 11 april, 2017 08:36

Visst vet jag om att vi är förebilder för våra barn, men det har aldrig varit så påtagligt som nu när Vilda plötsligt vill vara precis som jag. Hon frågar om mitt jobb och om vilka skolor hon måste gå för att bli som jag, pratar mycket om hur hon ska göra när hon blir mamma, och funderar på hur hon kan både vara mamma och jobba samtidigt. Precis som jag. Hon är med och tar hand om Vidar som om vi var hans mammor båda två. Igår när vi skulle äta lunch ville hon ha exakt samma mat som jag hade. Det är gulligt och rörande, och lite lite läskigt.