Ordning och reda i hönsgården
På morgonen går jag och släpper ut hönsen innan jag åker till jobbet. Då står tuppen redan i rastgården och väntar på mig, ihärdigt galande. När jag kommer fram till grinden slutar han gala och börjar klucka istället, som om han småpratar med mig, säger godmorgon eller kanske undrar varför jag inte kommit tidigare – han har ju varit vaken i timmar!
Så fort jag öppnar grinden ropar han på sina hönor, som genast kommer ut och följer efter honom ut i trädgården. Oftast är det bara tre av fem som följer med ut medan de andra två stannar inne oavsett om de har ägg att ruva på eller inte.
Jag undrar om de har ett rullande schema, eller om de bara gör vad de känner för? Kanske är det så att de som är högst i rang får följa med tuppen ut och de andra stanna hemma och vakta boet.
Fortsättning
Bara ett litet meddelande för att tala om att bloggen kommer att fortsätta! Kanske med lite mer fokus på livet på landet, och lite mindre på barnen som individer, men det kommer inte bli några enorma förändringar. Ska bara fixa ett ordentligt spamfilter först, för nu har jag över 3000 väntande kommentarer att gå igenom varav säkert 99,9% är spam. Inte kul.
Bloggpaus
Den totala bristen på respons på mitt inlägg om bloggens fortsatta existens bekräftar att det verkligen är dags att fundera ordentligt på om jag ska ha kvar bloggen och i så fall i vilken form.
Därför tar jag en paus på 30 dagar för att se om jag saknar den och vad jag i så fall saknar mest. Den 24 juni är jag tillbaka och ska då förhoppningsvis ha kommit fram till ett beslut om/hur bloggen lever vidare!
Så mycket kostar bebisen
Göteborgsposten hade för några dagar sedan en artikel om hur mycket det kostar att få en bebis. De tog upp två saker: hur mycket pengar man förlorar på att vara föräldraledig, och vad bebisens utrustning kostar. Den första delen tycker jag är jättebra, och något som borde tas upp oftare. Även om man nog fattar själv att man får mindre pengar när man är föräldraledig var i alla fall inte jag beredd på hur mycket mindre pengar det skulle bli. När jag är föräldraledig på heltid och tar ut 5 dagar i veckan får jag ungefär hälften av min inkomst när jag jobbar. Det är en rätt kännbar förlust.
Utrustningen däremot…
Visserligen tar de upp att man kan köpa i stort sett allt begagnat, vilket ger betydligt lägre kostnader. Bebisens ”basutrustning” kostar enligt GP ca 16 000 kr om man köper nytt och runt 4000 kr om man köper begagnat. Det finns en enorm marknad för begagnade barnprylar, så det är inte svårt att få tag i det man vill ha. Men jag tycker att de kunde nämna att inga av prylarna faktiskt är helt och hållet nödvändiga, utan något man köper för att man tycker att de är praktiska och underlättar livet. Det är ju så med allting, vad man än gör finns det en uppsjö av prylar och tillbehör man kan köpa, men väldigt få som man ”måste” ha.
Med barnprylar verkar det ha blivit så att folk inte ens ifrågasätter längre om man verkligen behöver en hel uppsättning möbler till den nya familjemedlemmen. Behövs verkligen ett skötbord eller kan vi byta på golvet eller sängen? Kan man kanske använda en väska man redan har istället för att köpa en särskild skötväska för 600 kr? Varför köpa badbalja och bebishandduk när man kan bada bebisen i handfatet eller badkaret och använda en handduk man redan har? Visst kan man köpa om man vill ha det, men man BEHÖVER det inte, och det tycker jag att en dagstidning som ska värna konsumenternas intressen skulle kunna nämna när de skriver just om vad bebisen kostar.
Här är ett annat förslag på basutrustning, från Vilda barn (och då är så klart även det individuellt vad man tycker att man behöver. Jag hade skippat amningskudde och snäckskal men köpt amningskläder och amningsinlägg istället).
Vägskäl
Bloggen fyllde 3 år i april, och jag har funderat ett tag på vad jag vill göra med den. Forsätta som vanligt? Ändra inriktning? Lägga ner? Jag startade den dels som ett medel för att få skriva icke-skönlitterärt, och dels som underhållning när jag var föräldraledig första gången. Efter ett tag blev den också ett sätt att hålla släkt och vänner uppdaterade om hur det gick för oss och barnen, men även ett forum för att tänka högt om t ex föräldraskap. En del handarbete har det också blivit, samt en hel del lösryckta åsikter.
Björn börjar bli stor, nästa gång fyller han 4 och blir gradvis mer medveten om sig själv och omvärlden. Om jag minns rätt lärde jag mig läsa när jag var 4. Hur länge är det ok att skriva om vad han gör och säger? Jag minns hur obehagligt det var när mamma berättade roliga anekdoter om mig på släktmiddagarna som jag kanske inte tyckte var så roliga. Å andra sidan ligger Vilda några år efter. Blir det tråkigt för henne när de är större och det finns ett enormt arkiv om Björn men inte om henne? Jag undrar om jag kommer att sitta och skriva ner roliga saker hon gör om jag inte har kvar bloggen.
Jag funderar också på vad som ligger bakom behovet av att lägga ut min åsikt till allmän beskådan. Vad är det som gör att jag vill ha mitt och min familjs liv tillgängligt för vem som helst? Är det något som bidrar till eller skadar den jag är? Finns det andra sätt som är mer konstruktiva? Mina inlägg får inte mycket kommentarer, vilket jag kan förstå då bloggen snarare är en berättande blogg än en diskuterande, som handlar om mig och mitt liv. Men det betyder också att det blir lite ensamt.
Jag lägger ganska mycket tid och energi på bloggen, inte minst på att rensa bort spam-kommentarer! Jag skulle kunna investera i ett bättre spamfilter, men vet inte om jag är beredd att lägga pengar på den också. Skulle jag kunna göra något annat med den tiden som ger mig och min familj mer? Jag skulle till exempel vilja lägga mer energi på min kristna blogg, som ständigt hamnar i skymundan bakom den här. Jag kan dessutom känna en längtan bort från internet och det ständiga bruset av åsikter och in mot ett tystare och mer privat liv där tankar och åsikter diskuteras runt ett fikabord med riktiga ansikten och röster.
Nya inneboende
För en vecka sedan fick vi hem våra hönor! Fem stycken dvärgkochinhönor som vi fick ta över från någon som fått problem med sina grannar och inte kunde ha dem kvar. De är jättefina, runda och fluffiga:
(Fotot är taget när de satt i sin transportbur, de har det betydligt rymligare nu!) En tupp fick vi också, av grannen som hade en över. Han sköter sitt jobb med glans; vaktar noga över sina hönor och sätter igång att gala vid femtiden på morgonen.
De satte igång att lägga ägg redan första dagen, och det blir 3-4 ägg om dagen. Mindre än vanliga köpeägg men desto godare!
Barnen är nästan lika entusiastiska som vi är, och följer till och med med ut i regnet för att hälsa på hönorna, ge dem mat och hämta ägg.
Idag ska de släppas ut i trädgården för första gången, och jag är lite avis på FÖ som får vara hemma och se det. När jag är på jobbet längtar jag nästan lika mycket hem till hönsen som till barnen!
Uggletröja
Vilda har vuxit ur sin islandströja, så den ömma modern lade genast alla sina andra stickprojekt åt sidan och satte igång med en ny varm tröja. Visserligen är ju sommaren på gång med stora steg, men det betyder ju tyvärr inte att man inte behöver varma kläder. Särskilt vid sommarstugan kan det bli rätt kallt även mitt i sommaren.
En uggletröja fick det bli, av ett garn som heter Baya och är en ull/akrylblandning. Det var billigt, 22 kr/50 g, så det kanske inte är någon vidare kvalitet. Men det var underbart mjukt och härligt att sticka av, så jag hoppas det håller också! Mönstret heter Owlet och finns på Ravelry. Det kostar några tior, men är väl värt pengarna! Ett enkelt, välskrivet och snyggt mönster, och eftersom både garn och stickor är rätt grova och tröjan är liten går det snabbt att sticka.
Här ser man ugglorna på oket lite bättre:
De ska få ögon av knappar också, jag har bara inte hunnit sy dit dem än.
Förutom flätmönstret fick jag träna på några moment som jag inte kunde så bra: förkortade varv och grafting. Jag vet inte om det finns något svenskt ord för grafting, men det är hur som helst när man syr ihop så att det ser stickat ut, dvs utan någon synlig söm. Den här tröjan är stickad på rundsticka, och de enda sömmarna är grafting under armarna:
Nästan osynligt! Jag har gjort det några gånger tidigare, men då blev det väldigt klumpigt och sömmen syntes tydligt. Nu tog jag mig tiden att kolla upp det på youtube, och då blev det mycket bättre.
Förkortade varv med wrap and turn för att slippa få hål: Förkortade varv används för att få lite extra rymd på ett visst ställe, t ex i nacken. Mönstret innehöll en bra beskrivning på hur jag skulle göra, och resultatet blev jättebra!
Slutligen: här är tröjan i action:
Ska försöka komma ihåg att lägga upp en bild när jag har fått på ögonen också! Annars ser man bra på bilderna på Ravelry hur de ska se ut.
Deltidsvego
När jag var yngre var jag vegetarian i ungefär sex år, och har tänkt länge att jag skulle vilja äta mer vegetariskt igen utan att för den sakens skull vara helvegetarian. Jag tror att vegetarisk mat är bra för hälsan, och är dessutom bra för miljön, men har haft svårt att få till det hemma eftersom FÖ inte gillar bönor och linser, jag behöver en del protein för att hålla blodsockret stabilt och därför inte kan äta bara grönsaker, och jag inte vill att vi ska behöva laga och äta varsin rätt.
Jag kom på idén att äta vegetariskt på jobbet, men fick aldrig tummen ur, förrän nu när jag återgick till jobbet efter föräldraledigheten. Det behövdes nog en sådan nystart för att jag skulle orka komma igång, och nu funkar det jättebra! Jag letar fram ett recept då och då, lagar en rejäl sats (4-6 port) bra vegetarisk mat med protein och gör lunchlådor som räcker minst en vecka. Då vet jag att jag har lunch, det blir ingen stress och jag behöver inte laga extra mat speciellt ofta. Det kan räcka med att sätta på en linsgryta samtidigt som jag lagar middag på helgen, så är nästa veckas lunch fixad. Hittills har jag inte ätit kött på kontoret en enda gång, sedan jag började jobba i januari!
Bonniga nöjen
Nu när vi har blivit lantisar får vi ju roa oss på lantligt sätt. Igår var vi på betessläpp på Wapnö slott/gård/mejeri. Det var vi inte ensamma om kan man ju säga. Jag tycker att det är underbart att så många människor vallfärdar för att titta på kor.
Björn tyckte det var kul när korna hoppade och sparkade, annars var han mer intresserad av aktiviteterna. Man kunde klättra på en hinderbana, hoppa i hö, och mjölka en låtsasko.
Medan far och son mjölkade försökte jag hålla reda på Vilda. Hon har verkligen fått smak på att gå, och sticker iväg så fort hon får tillfälle. Hon går långt också, utan att se sig om, men skrattar så hon kiknar när jag fångar henne.
På väg hem stannade vi på en gård som hade öppet hus och tittade på får och hästar. Björn föll pladask för fåren och ville inte gå därifrån. Han matade, klappade eller bara stod och tittade, alldeles uppslukad. Hästarna var inte alls intressanta. Till och med Vilda vågade sig nästan ända fram till fåren fast hon är lite försiktig kring djur och är rädd för hästar. När det gäller djur är brorsan hittills betydligt modigare, men det kan nog bli bra lantisar av dem båda så småningom…
Vårjacka
Vildas overall börjar bli för varm, så jag sydde en vårjacka till henne istället. Mönstret är ett omgjort Ottobre-mönster, ytterlagret är fleece från en filt och fodret är Ernst-trikå:
Den blev jättefin, med hängtamp och allt, men när jag provade den på henne satt den som ett korvskinn runt magen. Vilken besvikelse! Jag önskar att Ottobre kunde märka sina modeller med smal eller bred så man vet. Oftast är de breda (ibland väldigt breda), men det finns undantag och det märker jag inte förrän jag provar det färdiga plagget.
Jag testade en annan modell istället och lade till lite extra vidd runt magen samt använde dragkedja istället för knappar för att ge lite mer utrymme (knappar tar mycket plats). Den här gången gick det bättre!
Yttertyget är college från en gammal tröja, och den är fodrad med fleece. Tyvärr glömde jag se till att fickorna hamnade i nivå med varandra, men annars är jag väldigt nöjd med den!
